Elakt knä och alternativ träning



Utebassängen Eriksdalsbadet



Måndag morgon, en mindre folksamling utanför grindarna innan badet öppnar. Som färsking i sammanhanget försöker jag ta rygg på någon som ser erfaren ut, och det går rätt bra att smälta in (tror jag). Ah, vilken lycka att få simma i morgonsol - även om det inte är havet så är det vatten och en lätthet som jag saknat! Tänk att kunna träna utan att det gör ont någonstans - för cyklingen gör ont. Knät har blivit sämre så pendlingen har fått läggas på is ett tag - så typiskt för det var en bra tur till jobbet, och så otroligt skönt att slippa kollektivtrafiken!

Men en kilometer simning och sen cykla vidare till Södra station var en mycket skön start på dagen och det ska absolut bli ny rutin!

Ny sjukgymnastiktid bokad - vilket är bra då både knä och nu även vänster fot bråkar med mig. Styrke/rehabträning i eftermiddag är planen och nu tycker jag mig ha slagit i botten tillräckligt mycket för att det ska vända!

Med önskningar om en makalös måndag

Nya tider...

...nya vanor. Nja, inte riktigt nya - snarare återta gamla vanor. Läst igenom alla inlägg och insett att det är ett drygt år sen jag skrev det första. Inspieras av den energi som jag hade då och de rutiner jag försökte lägga grunden för. Ett år har gått och jag är tillbaka där jag startade, eller eventuellt ännu tyngre, har inte vågat väga mig på ett tag nu (som om det skulle förändra något...)

Sommaren närmar sig igen, det blev inget Göteborgsvarv - ett elakt knä satte stopp för de ambitionerna. Ett knä som troligen överansträngdes som en följd av min panik att få till någon slag kondition där i början av året. Började springa med en klubb, och gick från skogslöpning och längdskidor till intervaller på asfalt två dagar i veckan - vem som helst kan ju se att den planen inte var helt genomtänkt. Sjukgymnasten har ordinerat alternativ träning och rehabövningar - som jag slarvar med. Ibland tror jag att jag måste slå i botten ett par gånger innan det går upp för mig att förändringen bara ligger hos mig och även om det gick lätt (relativt) förra gången så måste jag göra jobbet en gång till. Jag kan inte gå omkring och gräma mig över att jag inte höll i det i höstas, att jag lät kilona och slöheten komma tillbaka, att jag släppte in sockret i skafferiet igen och att inga kläder längre passar.

Börjar om nu, vet att det låter ihåligt och svårt att ta på allvar. För min skull, från rätt håll. Det får ta tid och huvudet måste följa med. Börjar i dag, för att jag kan, för att ikväll väntar andra träningspasset på nya cykeln, för att i morgon är planen att cykelpendlingen ska starta. Jag har två mil, 20 kilometer, till jobbet, det är bra träning, det är träning som bli gjord - det är där jag ska starta min omvandling, nu.

Inspiration, andning och fokus - livet.